Himmel vad tiden rusar iväg!

Så sitter jag nu, i mitten av augusti, och tänker: jo, jag vet att maj är över, björkens löv har blivit helt gröna, och jag vet att vi gick in i juni månad, men sen! Vad hände med juli? När jag kikar på björkarna som nyss hade ett ljusgrönt flor så ser jag att en del börjar gulna! Hur gick det till? Jag älskar hösten (också)så det är inget fel, men så fort sommaren gick. Jag har nästan inte hunnit njuta av alla rosor som blommat, och som det har blommat denna sommar. Allting! En ros som blommade för första gången här är rugasahybriden ´Bayse´s Purpel´. Underbar är bara förnamnet! Ha det gott mina rosenvänner

Rosor och minnen

Den här vintern har av många anledningar varit tung. Det är inte bara den långa kalla vintern och sviktande hälsa som varit orsaken, familjen har också drabbats av sorg. Min mamma, som varit död i över 20 år, hade en sambo som varit som en extra morfar i familjen. Rund och go och oerhört generös med kärlek. Hans hälsa var inte den bästa det sista året och han kropp orkade inte mer. I maj skulle han fyllt 80 år, men första veckan i februari gav han upp. Från honom har vi fått albarosen ´Minette´. De första åren kallade vi rosen för "Pershytterosen". Vi hade aldrig ägt en ros före den och visste ingenting om rosnamn och rosgrupper. Men som vi älskar den solskensrosen! Och varje gång jag ser den i blom så tänker jag på vår goa Albert.


Bara en vecka senare får vi en tidig söndagsmorgon veta att vår allra bästa vän också har somnat in. Han var inte bara en underbar vän, han var också morfar till fem av våra barnbarn. Han var alltid en medelpunkt i familjekalasen. Från Lasse kommer många rosor. Manliga färger förstås, gult, rött, orange. Rosor som ´Sun Hit´, ´Mandarin´, ´Flammentanz´och så den som jag visar bild på, den gula ´Bella Renaissance´. Jag vet inte om den saluförs längre, men det är den enda renaissanceros som klarat av 10 år här! Den rosen påminner om alla roliga timmar vi tillbringat tillsammans. Även om dessa två fattas mig, så känner jag mest tacksamhet för att jag har känt dom.

Det blev ett ledsamt inlägg på min blogg, men nu när begravningar är förbi, så kan jag se fram mot våren igen.

Lönngången: Ipsilanté, Juliette och Pompon Panaché

Det här är en gallica med STORA blommor! När jag tog bilderna hade den nästan blommat över, jag hade haft så fullt upp med att bara njuta av doften (som är makalös) att jag helt glömde att ta bilder. Det är en Vibertgallica från 1821, tiden när de var som mest i ropet. En fördel med den är att den inte är ett dugg sjukdomsbenägen. När jag tänker noga efter så känns det som att de flesta gallicor faktiskt är det!

Juliette är en helt förtjusande gallica och dessutom den allra "plattaste" jag har! Hela uppsynen hos Juliette är helt underbar fast doften är inte så stark, men det behövs kanske inte i en rabatt fylld med doftbomber!


Pompon Panaché är den sista gallican i Lönngången som jag har bild på. Den tillhör mina "Tivolirosor" = randiga som cirkustält! Blommorna är ganska små men utsökt vackra. Även den här blev fotograferad när den var på upphällningen. Den togs fram 1858, när gallicorna popularitet var på väg ner! (Tur att de är på uppgång igen, vad vore livet utan en gallica?)
Idag är hela världen inlindad i bomull igen. Väldigt vackert - helt OK eftersom det fortfarande är en vintermånad! Ha det gott mina rosenvänner.

Lönngången: Cosimo Ridolfi, James Mason och Dis Mois Qui Je Suis

Jag har elva gallicor i Lönngången. Alla har jag inte bilder på, men de flesta. Jag tänker ta tre i taget. Den första blir ´Cosimo Ridolfi´, en Vibert-gallica från 1842. Den är nog den som är mest lila, nästan syrenlila, av de rosor jag har. Bladverket är friskt och fint och den är nästintill tagglös. Den doftar inte så starkt, men väldigt gott.



Nästa gallica blir ´James Mason´, uppkallad efter den kände skådespelaren som var en stor rosvän och samlare av rosor. Den är framtagen av Peter Beales och är således en ny gallica. Föräldrarna är Scharlachglut och Tuscany Superb, båda fantastiskt fina gallicor. Den käre James är väldigt rikblommande, busken nästan täcks av stora, röda rosor. Ja, man blir glad när man ser den. Tur som är sitter de inte i närheten av varandra!

Den sista gallican idag blir Dis Moi Qui Je Suis, en fransk hitteros vars namn ~betyder "Säg mig vem jag är". Den är mörk och snygg och doftar gudomligt! En gallica att hålla ögonen öppna för.


Ha det gott rosenvänner!

Lönngången: R. moschata ´Felicia´

Rabattrosor trivs inte så gott hos mig, eller kanske är det så att jag inte gör livet lätt för dom? För att ändå få rosor som blommar länge så har jag en del myskrosor. De blommar länge = blommar på ny ved, vilket är bra om de skulle frysa ner under vintern. I Skåne har jag sett myskrosor som är höga som klätterrosor, men här blir de mera som små buskar eller stora rabattrosor. Felicia är en trevlig ros, eftersom jag har ett barnbarn med det namnet, så är det ju ett måste att ha den! Det är en Pembertonros från 1928, så det känns som att den skulle kunna höra hemma här. Den doftar underbart och starkt. Den sägs gå till zon 3, men den har hittills klarat sig bra och växer gott här i zon 4 på gränsen till 5. Visst är blomman vacker? Det blir fortsatt växthusarbete idag - fast det blir nog varmt därnere när solen lyser på även om det är kallgrader ute. Ha en bra dag! (buskbilden är tagen i slutet av oktober!)

Lönngången: R. damascena ´Celsiana´

Celsiana är en verklig antikvitet, från mitten av 1700-talet. Den är lätta att bli kär i. Själv blev jag förälskad i samband med en Kom-Och-Visa-Dag i samband med Rosuppropet. Jag hade den inte själv i min trädgård, men den var bara tvungen att komma hem hit efter att jag sett busken i blom. Min egen är inte särskilt stor än, men den blir! Den är så vacker med hela klasar av rosor som skiftar i olika rosa nyanser. Buskbilden kommer inte från min trädgård, den är från första mötet med den. Den enskilda rosbilden är från min Celsiana. Behöver jag nämna att den är en doftbomb? Det är faktiskt så att när högsäsongen för rosor är, i början/mitten av juli, då känns rosdoften ända upp på parkeringen! Mmmmmmm. Idag är det töväder och jag står med gubben i växthuset och pysslar med sådder. Han sår grönsaker, chili mm och jag perenner. Ha det gott mina rosenvänner!

Lönngången: R. centifolia ´Juno´

Den här doftbomben, för det är den verkligen, är tursamt nog inte alltför svår att få fatt på. De välsorterade rosplantskolorna har den. Doften, som är bedövande god, har jag redan nämnt. Blomman är tätt fylld och knoppen som en liten boll, ja, den har sannerligen ett utseende som tilltalar de flesta. Ändå ser man den inte ofta i trädgårdarna, inte ens Lars-Åke nämner den i sin rosbibel......??????? Jag kan verkligen rekommendera den. Igår när det var töväder började jag funder över om det var dags att börja täcka klätterrosorna, men idag snöar det igen, så jag slipper fundera ett tag till. Tack för det. Ha det bra mina rosenvänner!