Kulinariska upplevelser från länder besökta under året

Jag reser en del i mitt jobb, ganska ofta långt bort. En av de mest givande delarna att resa är att prova olika matkulturer. Fast ni vet ju vart jag helst åker, ja just det, till Frankrike, ett land som verkligen är ett matland. Fransmännen tar ju sitt matarv och kulinariska rätter på stort allvar. Det är både härligt och ibland lite störande, mest  är det härligt tycker jag.

Häng med nu om ni vill, här kommer en rad länder och maträtter som jag antingen provat på restaurang eller lagat själv.

I februari var jag i Indien. Här är en bild på dosa, en tunn pannkaka gjord på fermenterat rismjöl. Till detta serverades det olika typer av linsröror. Jag tycker om indisk mat, men bäst är det på distans, till exempel i London så man inte riskerar att bli sjuk av det man äter.

En banan slank ofta ner till frukost också.

I april var vi i våra franska hemtrakter. Vi besökte Castelnaudary och åt Cassoulet till lunch. Det är en härlig rätt om man gillar bönor och är hungrig, det är verkligen mättande.

Också gott men mindre mättande, ostron från Bouzigues.

Satayspett i Indonesien.

Nasi Goreng också i Indonesien

Indonesisk buffé, här fanns komage för den som så önskade.

Vegetariska vårrullar i Vietnamn

En helgutflykt till Halmstad och Höganäs bjöd på färsk svensk sparris.

Bordeaux i början på juni och ännu mera ostron.

Tiraditos på tonfisk, La Mar i San Francisco.

Stekta gröna tomater i en sås på rökt paprika. En härlig förätt som vi fick i Oregon.

Fransk korv med mos. I Saint Flour i Auvergne testade vi den lokala lammkorven med potatismoset Aligot, med smält ost, helst en lokal ost som Tomme de Laguiole. Gott men lite mastigt som lunch mitt i juli.

Min franska fisksymfoni på nyfyndade ostrontallrikar.

Fiskrätt i Kina, riktigt god.

Oerhört god risotto i Italien. Lika god som risotto är lika dåligt gör sig denna rätt på bild.

Tiraditos på La Mar i Lima.

Avslutar med en bild på skaldjur från Västkusten, för det är ändå alltid det som jag längtar mest efter när jag varit ute o rest.

Det blir spännande att se vad 2018 bär med sig när det gäller resmål och mat. 

Peru i december

Nu har det nästan gått en hel månad sedan senaste blogginlägg. Tiden går så fort, speciellt som jag varit ute o rest igen, dock inte till Frankrike tyvärr. Tio dagar i Colombia och Peru blev det för jobbets räkning. Spännande, intressant och väldigt tröttande. Väl hemma igen har jag försökt hinna med jobb, träning och julfix. Det har gått sådär framför allt med julfixet. Men med en liten gran, massor av julblommor och ännu mera ljus kommer man långt. Så länge det luktar hyacint i huset och ljusen brinner är jag ganska nöjd. Till helgen blir det gravning av lax, mitt favoritrecept med kardemumma, färsk ingefära och skal av både citron och apelsin. Visste ni att större delen av all kardemumma odlas i Guatemala på cirka 1000 meters höjd. Kardemumma är dock inte inhemsk i Guatemala utan fördes dit från Indien för cirka 100 år sedan. Detta innebär att man inte har någon tradition av att använda kardemumma i sin matlagning. Jag älskar kardemumma och den gravade laxen kryddad men denna underbara krydda är verkligen god.

Det blev inte speciellt mycket fritid men en lördag i Lima blev det. Då hann vi med både promenad utefter vattnet, gå på Indianmarknaden och äta på cevicherian La Mar. Jag har varit på La Mar tidigare och älskar alla deras ceviche, tiraditos, causa och andra härliga fiskrätter. La Mar startades av Gaston Acurio, mannen som satt peruansk mat på världskartan.

Här följer lite bilder från Lima, både på hus och mat.

Utsikt över Stilla havet från Miraflores

Gatubild Miraflores

Restaurangen öppnade klockan 12 och vi var där kvart över 12 och fick plats direkt, men en halvtimma senare fick folk köa för att komma in.

Tre goda såser att starta med, den gula är gjord på chilisorten Amarillo och den röda på Rocoto. Båda dessa är peruanska chilisorter som i princip inte odlas någon annanstan i världen. Utom på min terass i Frankrike... jag tog hem några frukter för ett par år sedan och pillade ur fröerna. Amarillo är min favorit bland chilisorter, den är lagom het och har en härlig fruktighet.

Tre olika sorters ceviche, mums.

Causa, en typisk peruansk rätt gjord på potatis med olika toppings.

Tiraditos

Lime, chili och lök alla viktiga ingredienser i ceviche.

Plus fisk såklart.

Titta vad jag såg, en liten påminnelse om Frankrike.

Ett fruktstånd i ett hål i väggen.

Jag gillar hur de tar ut svängarna med färger.

Mera färg!

Blommorna matchar huset.

Till och med ölflaskorna var färgrika. Hur smakade ölet, jag har igen aning...

Däremot vet jag hur Pisco sour smakar. Pisco är destillat på druvor, till piscon tillsätts limesaft och lite socker och mixas med äggvita. Drinken avslutas med lite Angostura på toppen. En drink som finns överallt i Peru. Pisco sour och ceviche en oslagbar kombination enligt min åsikt.

En inbjudande meny får avsluta bildkavalkaden.

Sen sist

Tiden rullar på i raskt tempo och snart är det bara en månad kvar till jul.
November tillhör inte favoritmånaden men så här långt har det gått över förväntan. En långhelg i Italien har hjälpt upp den gråa november en hel del. Vi hade riktigt fint väder med 18 grader på dagen, naturligtvis kallare på kvällen och natten. Den speciella doften på höst och vinterkvällar som jag gillar så mycket från från Languedoc fanns även här. Plötsligt kom längtan över mig att gå en liten kvällspromenad i vår lilla by... Doften är en blandning av pinje, örtkryddor och lite vedeldning, så underbar och så hemtam från mitt franska liv.




Resten av november har mest varit arbete, långa promenader och lite matlagning.

Lago Maggiore

Lago Maggiore, taget 10 minuter senare än bilden innan.

Nyplockade clementiner.

Vintunna kan användas till mycket.

Italiensk antipasti

Lago Maggiore

Fisknät på tork på Isola Pescatore

Från Stresa upp med linbana, långt där nere är Lago Maggiore

Visst är savoykål väldigt vacker?

Hembakad glutenfri baguette.

Skaldjur från västkusten är allra bäst på hösten, en liten tröst i höstmörkret.

Strimlor av svart morot blev fint på smörgåstårtan.

En riktigt fin november även om jag inte fått trampa fransk mark.

  

Longing back

Längtar tillbaka... det är precis vad jag gör nu när höstmörkret faller och regn och starka vindar breder ut sig. Ja, jag vet att det inte alltid är sol och inget regn nere i vårt sydliga hem, men det är inte alls lika mycket av den varan där som här.

Jag har sagt det tidigare men i det här fallet gillar jag att upprepa mig. "Vårt lilla hus känns så tryggt, det känns som de tjocka stenväggarna skyddar mig från tunga tankar och på natten omsluter de mig och jag sover så gott."

Jag delar lite bilder från vår senaste vistelse.

Allt vinet var skördat och fälten hade bytt till höstskrud.

Jag tycker taken är så vackra med sina enkupiga tegelpannor. Samtidigt är det inte det mest praktiska, jag tror inte det finns ett hus här nere som inte någon gång har haft ett läckage.

Taklök i massor!

Vacker grön färg på fönsterluckorna, det är en väldigt vanlig grön färg här. Jag tycker det är extra fint mot huset sandfärg.

Övergiven gammal industribyggnad i Villeneuvette, en gammal kunglig textilfabrik. Här producerades kläder redan på 1600-talet under Louis XIV tid och ända fram tills 1955 var här produktion. Villeneuvette är en hel liten by som var uppbyggd runt produktionen. Jag tycker det är så spännande att gå runt i denna typ av miljö och fundera på hur här såg ut för länge sedan. Det var säkert tufft att bo och arbeta här.

Bild från huvudgatan i Villeneuvette.

Under bron i Roquebrun flyter en stilla Orb. Det var magiskt vackert.

Medelhavet var nästan lika stilla, inte mer än 18 grader varmt...

Men tillräckligt för ett dopp.

Salthav utanför Bages. Det syns inte så bra på bilden men det gnistrade av rosa, grått och blått. Medans vi stod och tittade och fotade kom det några fransmän och samlade salt i burkar.

Avslutar med en bild från marknaden i Saint Chinian, en helt vanlig söndag i oktober.

Det är just denna fantastiska variation av fin natur, spännande historia, härliga råvaror och ett trevligt klimat som gör att denna del av vår jord tillhör en av mina absoluta favoriter. Att vi dessutom hittat flera nya vänner sedan vi köpte vårt hus gör ju inte saken sämre.