måndag 10 december 2012

Det råder delade meningar här, alltså.

Man kan ju förbanna snön. Hålla på att skotta den hit och dit fast det bara kommer mer, halka på isen, sladda med bilen, inte se vägen för snöröken, köra in i drivorna.

Men man kan å andra sidan vara som somliga andra. Som älskar snö och kyla över allt annat och som tycker att minusgrader är de enda rätta graderna och att snö är något att leka med, rulla sig i och gräva ner nosen i för att hitta bra lukter. Sån kan man också vara. Om man är hund.











7 kommentarer:

  1. Det kan man ju vara när det sen är någon annan som torkar ens tassar, frotterar ens päls och och gosar med en när man kommer in igen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men oj vad skönt det hade varit! Att snöig och frusen bara komma innanför dörren och bli servad, avtagen skorna, frotterad i håret och allmänt omkramad. Och sen en kopp varm choklad serverad i favoritfåtöljen också.

      Radera
    2. Mmmmm mysigt! Jag verkar alltid ha en otålig unge i hasorna när jag kommer hem...

      Radera
    3. Aha! Det är just henne du ska lära upp att göra enklare tjänster som du kan njuta av i sinom tid. Mina barn är upplärda till enklare ryggmassage, fotmassage och så kan de brygga mig en kopp gott te. Detta kallas återbäring.

      Radera
    4. Och choklad, förstås. Med topping av olika slag, typ smarties och grädde. Detta kallas fjäsk.

      Radera
    5. Oh my, längtar! Hur lång tid tror du det tar innan hon är där?

      Radera
    6. Tja, det har väl lite med ditt träningsupplägg att göra, men kanske sju år till masserandet och tio till de varma dryckerna?

      Radera