Råder det novellfeber i Sverige?

Ja, jag tror det. Många mindre förlag, redan etablerade författare och radio och TV uppmärksammar novellen mer nu än tidigare. Eller så är det bara så att jag själv är mer uppmärksam. Jenny Högberg skriver också om Novellfeber i HD.

Ytterligare en novell av Amanda Svensson

I Novellix senaste fyra fanns Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån av Amanda Svensson. Jag läser henne med stor behållning och är väldigt förtjust i hennes språkbehandling. Hon är en rapp berättare och använder sig av ett poetiskt språk utan att för den skull bli högtravande. Förutom att skriva noveller så har hon även gett ut Hey Dolly och den senaste Augustprisnominerade Välkommen till världen. Hon är bosatt i Malmö och jag har haft förmånen att lyssna på henne vid ett par tillfällen. Men tillbaka till Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån. Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn och skildrar ett möte mellan en ung man och en ung kvinna, även om hon är något yngre än vad han är: 22 år. De träffas på Sveriges sydligaste plats, vilket upprepas vid ett par tillfällen. Han har rest ner från Stockholm för att besöka sin mormor som ligger för döden. I inledningen av berättelsen står de båda vid busshållplatsen och i tillbakablickar försöker de reda ut vad som egentligen hände under det här dygnet. Hon har en hemlighet som hon tänker berätta för honom när den inte längre är sann. Hon är oskuld. Amanda planterar redan från början små "hintar" om detta faktum så det är ingen överraskning för läsaren. Han ville kunna älska henne men det gick inte. Kanske var det svårt för honom eftersom hon inte var riktigt rätt för honom: hon är manisk, söt men inte vacker och, inser han senare, att de båda är kusiner. Berättelsen är en jag-berättelse och inte berättade med en rak kronologi. Jag gillar hennes form med upprepningar, alliterationer, långa vindlande meningar och bildspråk, som här där han försöker förklara vad hon smakar när han kysser henne: Hon smakade svarttång, sydkusttång, hennes tänder hade ett tunt hölje av salt, och längre in i munnen, mjukt och helt orört, som sockrad sumpmark, och i mitten av gommen en beska, det var hennes bitterhet, sa hon...". Det faktum att vissa av oss människor lever i våra drömmar och inte i det faktiska gör att han inte heller kan stanna. Mormodern dör och han tar bussen hem till Sockholm. Och stockrosorna kommer helt enkelt från sina frön. Vissa frågor ska man inte gå vidare med. Däremot tänker jag fortsätta läsa det Amanda Svensson ger ut; jag är ett stort fan!

Julnoveller

Amanda Svensson har skrivit årets julnovell i SDS, som jag tänkte läsa högt, och Tomas Bannerhed har skrivit årets julnovell i SvD.

Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist

Det är ett tag sedan novellsamlingen Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist kom ut, närmare bestämt 2006, och jag har inte läst den från pärm till pärm. Men idag blev jag påmind om den och bestämde mig för att läsa novellen som har fått ge namn till hela samlingen, nämligen Pappersväggar. Det som är typiskt för hans sätt att berätta om det hemska óch mörka går igen i den här novellen. Det kan hända vem som helst och var som helst. En nioårig kille får för sig att tillbringa natten i en stor papplåda som hans pappa har släpat hem. Killen släpar iväg lådan, sovsäck, Tintinalbum och lite proviant och bestämmer sig för att tillbringa natten i lådan. Han tar farväl av sin pappa och ger sig iväg. Allt är väl ända tills hans slumrar till och känner att en tvåbent varelse befinner sig utanför papplådan. Det är ingen människa och inget djur. Han ligger kvar och väntar på en attack men den uteblir. Han föreställde sig att varelsen skulle slita upp dörrarna på lådan men det ända som händer är att det som finns på andra sidan väggen drar sin hand över papplådan. Sedan ger den sig av. Jag har inga svårigheter att känna rädslan och fruktan hos den nioåriga killen som är totalt paralyserad och stel av skräck. Och jag är böjd att hålla med om att John Ajvide Lindqvist faktiskt är en av våra främsta skärckmästare. Men vem är jag att uttala mig om det egentligen. Jag läser inte gärna skräck, varken noveller eller romaner, men John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in gjorde att jag vågade närma mig genren. Jag kanske ska satsa på ett skräcktema under de nästkommande veckorna, kanske läsa några klassiska skräcknoveller av HP Lovecraft, Stephen King eller Joyce Carol Oates. Vi får se...