Att föda ett barn

Bokens titel: Att föda ett barn

Författare: Kristina Sandberg

Förlag: Norstedts, 2010
Antal sidor: 489

Nu när det gått några månader sedan jag läste ut denna bok, är jag ännu säkrare på att den verkligen är läsvärd. Jo, läs den här! Alla ni som har en mormor eller farmor som är född på 1910- eller möjligen 1920-talet, kanske i synnerhet här i Sverige eller Norden. Plötsligt kanske ni, som jag, får upp ögonen för hur det kan ha varit för en en ung kvinna som nygift fru och blivande mor på 1930- och 1940-talet.
Det här är en mycket bra bok, spännande med sin skildring av Maj och hennes äktenskap med en man som är lite äldre och som kommer från en "fin" familj (som tycks styra honom totalt).

Jag hade svårt för Kristina Sandbergs sätt att skriva, åtminstone till en början, för hon tycks inte veta vad en punkt används till. Okej för långa meningar, det problematiska är när hon blandar vad Maj tänker och vad Maj säger. Otaliga gånger undrar jag "Sa hon det där högt, eller tänkte hon bara?". Meningarna är långa och det är förvirrande att inte ha talstreck eller något annat som indikerar om personerna pratar eller bara funderar.

Men vilken bok! Den första av tre, sägs det, och jag vill definitivt följa Majs vidare öden när hon kämpar för att vara en god mor, en perfekt värdinna, en vacker fru och omtyckt svägerska - samtidigt som hon kämpar med massor av motstridiga känslor, ilska, utsatthet, sorg och upprorslust.

Här är ett stycke där Maj sitter höggravid på jullunchen med sin nya släkt som hon vill imponera på och hennes svåger Georg är bordskavaljeren och svärmor kallas Tant:
"Mumma eller svagdricka och Georg stöter henne lätt i sidan och viskar att julbordet ikväll blir betydligt bättre, herregud, börjar katrinplommonen verka nu, ska hon behöva störta upp från bordet och söka efter WC mitt under jullunchen, nej, hon klarar att hålla igen, det bullrar och lever om där inne men är tack och lov inte tyst runt bordet, det pratas och skrattas som kan tants oroliga nerver inte tränga igenom eller lägga sig tätt över syskonens surr. Maj tänker mest på sig. Vad hon säger, hur hon äter, helt lätt är det inte att undvika hur salt skinkspad rinner längs hakan."

Mitt foto: En gammal rosa trägalge från just den här tiden - och en klänning passande Majs lilla flicka. Ett stycke kvinnohistoria!

Betyg: Riktigt bra, in i minsta beskrivande detalj, om livet för en kvinna i Sverige på 1930-talet. Och ett språk som är precis så lagom gammaldags så det känns helt autentiskt!

Rekommenderas: Till dem som är intresserade av nutidshistoria, kvinnohistoria, tja överhuvudtaget relationer.

Snackis: Det här är så mycket en snackis som en bok kan bli! Här finns massor att prata om.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.

Att rosta bröd

Bokens titel: Att rosta bröd
Författare: Roger Rosenblatt
Originalets titel: Making Toast
Översättare: Katarina Jansson
Förlag: Norstedts, 2011
Antal sidor: 126

Den här hade man ju kunnat vara utan. Vilken pekoral! Så platt och ytlig. På omslaget står "För dig som gillade Tisdagarna med Morrie" och det var ju synd att jag inte såg det innan jag beställde boken, för jag gillade nämligen inte alls Tisdagarna med Morrie.

På omslaget står även "Den kommer visserligen att krossa ditt hjärta, men du kommer troligen att älska den för det." Någon recensent på Helsingborgs Dagblad har klämt ur sig det. Jag är tvungen att kolla upp vem. Conny Palmqvist. Han är publicerad författare och skribent, hoppar in som recensent på HD, leder kurser i skrivande, är copywriter på en reklambyrå och har fått massor av priser och stipendier. Och - inte minst - det är han som har skrivit boken "Hejdå, allihopa" som jag tyckte väldigt mycket om. Jag vet bäst på min egen blogg och det är min åsikt som räknas här, Conny har uppenbarligen alla chanser att göra sig hörd. Han gillar boken, jag gör det inte.

Saken är den, att jag får inte alls mitt hjärta krossat av denna bok. Jag blir inte ens tårögd. Den berör mig inte alls.

Roger Rosenblatt är professor i engelska och undervisar på universitetet i hur man skriver en bok. Det är väl därför han har fått detta publicerat. Han tycks också skriva kolumner i tidskriften Time. Roger och hans fru Ginny har tre vuxna barn och en drös barnbarn. Så plötsligt faller dottern Amy - en läkare tillika trebarnsmor - ihop död på sitt källargolv medan hon konditionstränar. Hennes lille pojke sitter bredvid henne och försöker väcka henne medan hennes lilla dotter rusar upp till sin far - också han är läkare - för att hämta hjälp. Det finns även en bebis i familjen.

Självklart är det hemskt sorgligt att en 38-årig småbarnsmamma dör, mitt framför ögonen på sina barn dessutom. Hon lämnar naturligtvis ett stort vakuum efter sig, en oerhörd sorg och saknad.

Samma dag som hon dör, kommer Roger och Ginny i ilfart hem till hennes familj och där blir de sedan kvar i några år. Mormor och morfar får ta hand om småbarnen och börja leva ett vardagsliv som de egentligen lämnat bakom sig för flera decennier sedan.

För det första får man ingen som helst uppfattning om vem Amys make egentligen är, hur han mår, hur han sörjer och vad han tycker om att hans svärföräldrar bosätter sig i hans källare i några år. För det andra får man bara fragment av vad barnen (Rogers barnbarn) tycker om sitt liv utan mamman. Det lilla man får veta är förvisso gripande.

Och vad tycker Roger och Ginny om att bo inneboende, mista sin frihet, att ta över sin dotters liv? För det är det de gör. De lever sin dotters liv, i hennes ställe. Man får inte riktigt kläm på vad de känner inför det.

Denna essä skulle passat bäst i Amys stora vänkrets - inte utanför den. Här rabblas det upp enorma mängder vänner vid namn och på vilket sätt de har bidragit efter att Amy dog. Kom de med mat, tog de hand om barnen, kramade de författaren, ringde de, skickade de blommor? Hur trist som helst att läsa. Man får veta vilka utflykter som görs och till vilka, samt hur enormt trevliga alla är. Varenda pengainsamling, vartenda kondoleansbrev, varje blomma ska redogöras för. Vem bryr sig, utanför den innersta kretsen?

Och Amy, denna förträffliga människa. Hon dog och fick aldrig se sina fina barn växa upp. Jag tycker det är så sorgligt. Men vem var hon? Hennes pappa påstår att han kände henne så bra som en människa kan känna en annan, men det tror jag inte på. Inte hennes far! Man skulle gärna velat läsa vad hennes bästa väninna och hennes man hade att säga. Boken är en totalt onyanserad hyllning till denna underbara Amy, som hade så många vänner och var sååååå älskad. Den hade passat bättre som ett tack från författaren till alla dem som hjälpte honom och hans dotters familj i deras svåra stund - inte som en bok för oss andra.

Mitt foto: Tja, varför det är en brödrost säger väl sig självt? Men den händelsen som titeln syftar på är väldigt marginell i boken.

Betyg: Små korta fragment av ett sorgearbete, alltför privat för att vara intressant och samtidigt för ytligt för att engagera.

Rekommenderas: till dem som gillade Tisdagarna med Morrie, uppenbarligen...

Snackis: Jag skulle inte ha många ord att säga i en bokdiskussion om Att rosta bröd.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Echo Falls Mysteries

Bokens titel: Down the Rabbit Hole

Författare: Peter Abrahams

Förlag: Harper Collins

Antal sidor: 407

Den första delen i ungdomsserien An Echo Falls Mystery, som handlar om invånarna i Echo Falls (som verkar ligga på den amerikanska östkusten, inte alltför långt från New York). I synnerhet handlar böckerna om Ingrid, en framåt tjej i högstadieåldern, som bor med sina föräldrar och sin jobbige storebror i en villa i utkanten av staden. Ingrids största idol är Sherlock Holmes, hon spelar amatörteater och drömmer om att bli grävande journalist och kanske detektiv.

Detta är en lättläst bok om en tonåring i USA med rätt barnsliga idéer om att bli detektiv. Man skulle ju kunna tro att boken därmed är helt ointressant för en drygt fyrtioårig trebarnsmamma i Sverige - men nej. Jag tycker jättemycket om den här serien!

I boken "Down the Rabbit Hole" får Ingrid lösa mysteriet med sina egna försvunna skor samt ett mord...

Länk till Down the Rabbit Hole på AdLibris: HÄR.

Bokens titel: Behind the Curtain

Författare: Peter Abrahams

Förlag: Harper Collins

Antal sidor: 374

Den andra delen i ungdomsserien An Echo Falls Mystery, där Ingrid Levin-Hill fortsätter att lösa mysterier.

I boken "Behind the Curtain" råkar Ingrid ut för allt möjligt: hennes bror verkar gå på anabola steroider, hennes fotbollstränare ersätts med en inte så trevlig nykomling - och en dag blir hon kidnappad!

Boken är spännande, rolig (jo, riktigt humoristisk), småputtrigt trevlig och framför allt är den skriven på en vardaglig och modern amerikansk engelska som känns helt verklighetstrogen.

Länk till Behind the Curtain på AdLibris: HÄR.

Bokens titel: Into the Dark

Författare: Peter Abrahams

Förlag: Harper Collins

Antal sidor: 328

Den tredje delen i ungdomsserien An Echo Falls Mystery, där Ingrid har blivit lite äldre och mognare.

I boken "Into the Dark" är det Ingrids farfar som råkar illa ut. Mord, miljöbrott och gamla krigsförbrytelser kommer upp i dagen. Ingrid spionerar på sin egen släkt och sin bästa väns familj. Vad vet hon egentligen om sin farfar - och väninnans farfar? Och mitt i allt så inträffar sorgliga saker i hennes närmaste familj...

Länk till Into the Dark på AdLibris: HÄR.

Gemensamt betyg: Roliga, spännande, välskrivna och underhållande böcker för tonåringar och unga vuxna.

Rekommenderas: Till dem som vill läsa på engelska men tycker att det verkar sååååå jobbigt.

Snackis: Njae.

Den hemliga skriften

Bokens titel: Den hemliga skriften
Författare: Sebastian Barry
Originalets titel: The Secret Scripture
Översättare: Leif Janzon

Förlag: Lind & co, 2010

Antal sidor: 286

Egentligen ger titeln "Den hemliga skriften" intryck av att det är en ungdomsroman och omslagsbilden av en flicka med änglavingar får var och en att förstå att boken riktas mot kvinnor (kanske lite romantik och sentimentalitet?). Synd, för det skrämmer nog iväg många som skulle tycka om den här boken!

Roseanne växer upp på Irland under 1930-talet som enda barnet i en djupt fattig familj. Hon avgudar sin far men är lite rädd för sin mor som blir alltmer galen. Jag ska inte avslöja för mycket om Roseannes barndom, för man får se den både ur hennes perspektiv och andras - och den spelar en tämligen avgörande roll. Men det är ett hårt liv, det kan man lugnt säga!

Livet på Irland för nära hundra år sedan är fascinerande. Mycket intressant att läsa om stridigheter på ön och hur vardagslivet kunde te sig där mellan de båda världskrigen. Jag kände inte alls till så mycket om den inrikespolitik som beskrivs i boken. Kyrkans (och katolicismens) roll är också väldigt givande att läsa om.

Egentligen kretsar det mesta i Roseannes liv kring påvens påbud. Hon är hundra år gammal när hon börjar skriva på den hemliga skrift som ska bli denna bok och då har hon levt tre fjärdedelar av sitt liv bakom lås och bom på ett mentalsjukhus. Anledningen till att hon hamnade där är helt fasansfull men tyvärr inte orimlig för den tid då Roseanne levde.

Betyg: Mycket fint skriven och lärorik.

Rekommenderas: Till dem som tycker om att läsa om sannolika människoöden i fiktiv form.

Snackis: Kanske något för en bokklubb!

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Alla mina vänner är superhjältar

Bokens titel: Alla mina vänner är superhjältar
Författare: Andrew Kaufman
Originalets titel: All My Friends Are Superheroes
Översättare: Pia Printz

Förlag: Printz Publishing, 2012

Antal sidor: 108

Så tunn, så tunn! Nästan en novell. Omslagsbilden är ju helknasig, titeln likaså, och många recensenter och bloggare har höjt "Alla mina vänner är superhjältar" till skyarna. Märklig är den. Annorlunda, konstig, rätt utflippad och obegriplig faktiskt. Men vilket underbart språk och vilken fin liten kärlekshistoria.

Här är berättelsen om den enda normala killen i Torontos superhjältegäng. Hans vänner kan alla möjliga underliga saker som inte vi vanliga klarar av. Hans flickvän är Perfektionisten. De gifter sig men på bröllopet kommer Perfektionistens förra (och övergivna) pojkvän Hypno och förstör deras lycka genom att hypnotisera bruden så att hennes man blir osynlig för henne (men inte för någon annan).

Lite kul och lite vemodig på samma gång. Hur ska det gå för honom: kan han få henne att se eller höra eller känna doften av honom igen? Deras liv är slaget i spillror och nu kämpar han för att återvinna sitt livs kärlek.

Betyg: En riktigt fin och vacker historia med absurda inslag.

Rekommenderas: Till dem som inte drar sig för att läsa vrickade berättelser.

Snackis: Tämligen lite att diskutera i denna bok.

Länk till boken på AdLibris: HÄR.

Alfahannen

Bokens titel: Alfahannen

Författare: Katarina Wennstam

Förlag: Albert Bonniers Förlag, 2011

Antal sidor: 367

Katarina Wennstam skriver "spänningsromaner" enligt omslaget. Jag tycker visserligen att det är en spännande roman, men det känns nästan mer dokumentärt än som en påhittad historia. Noggrann research (föreställer jag mig!) om domstolsväsendet, om våldtäkter, om överfall och utnyttjanden som förekommit i verkliga livet.

Den otrevlige huvudpersonen i en av Wennstams tidigare böcker, har en nästan vuxen dotter som anlitas som amatörskådespelerska i en stor svensk film. Hennes motspelare är en berömd manlig skådespelare med kvinnokarlsrykte. Han visar sig dock vara både hänsynslös, farlig och kall under den charmerande ytan. I skydd av sitt kändisskap våldför han sig på flera unga kvinnor, som inte vågar berätta för omvärlden vad de varit med om.

Det är många som tycker att han får vad han förtjänar, då han brutalt slås ner och blir skadad för livet. Frågan är vem som bär skulden?

Mitt foto: Skaka galler, var tanken bakom denna bild.

Betyg: Tankeväckande och intressant.

Rekommenderas: Till feminister - och alla som ogillar feminister och kvinnosaksfrågor.

Snackis: Här finns många upplägg för en diskussion. Hur mycket får man utnyttja en annan människa och för vilka syften? Vem eller vilka är boven i dramat?

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.