Passion som smittar

Det går inte att inte älska när någon verkligen brinner för något - med en så stark passion att känslorna och ivern skiner igenom. Sara Lövestams språk sprudlar verkligen när hon skriver om verb. Hon börjar i förordet med att berätta hur hon redan innan hon visste vad grammatik var kunde sitta och fundera på hur språket är uppbyggt och predika för sin syster "Om ordet är ett en-ord som slutar på -a, så blir mångaformen -or". Wow.

Jag läser boken full av förundran och fascination. Samtidigt är det med stor dysterhet jag tvingas erkänns för mig själv att jag bara har ett stort tomrum i huvudet där andra har stoppat sin grammatikkunskap. Jag kan nämligen omöjligt hålla redan på en enda grammatisk regel, eller namnet på fler än de tre vanligaste verbformerna (bara för att nu få lära mig att imperfekt bytt namn till preteritum - för en sådär tio år sedan!). Tänk hur olika vi är! När jag nu blir påmind om mina grammatiska begränsningar känner jag samtidigt en oerhörd tacksamhet över att jag ändå har hyfsa koll på grammatiken i praktiken - även om jag oftast inte har en aning om varför jag uttrycker mig som jag gör.