Avslöjande

-Sjung med mig: Vi är hårda grabbar allihopa, shoobeedoo-beedoo!

Men hallå där! Stopp och belägg, är inte det där en blus ifrån Gina Tricot?

Ögonblick

Min kvinna och jag tog med oss en filt och promenerade upp på en kulle bakom hennes hus. Vi slog oss ner.

Det här var vad vi såg:

Gotlandsfärjan på väg in mot till hamnen...bakom kan Blå Jungfrun beskådas, och bakom henne kan man ana konturerna av Öland. I förgrunden har inte trädens grönska satt fart ännu, men det är inte alls långt borta.

Där sitter vi på filten och bara är.

Ibland behövs det inte mycket för att inse att livet är fullt av fantastiska ögonblick. 

Det gäller bara att se dem.

Kram på er!

Skogsturken...

I det tidigare inlägget gällande Googles påhittighet i sökfönstret, dök begreppet Skogsturken upp.

Läsaren Zumgaligali ville då gärna veta vem denne spännande individ är, och självklart ska vi inte låta någon sväva i ovetskap om detta. Det är baske mig en skyldighet att känna till!

Så, Zumgaligali och alla andra ännu icke upplysta, tillåt mig presentera det fantastiska Youtube-fenomenet som går under benämningen: Skogsturken.

Som bonus ingår även 2 av alla oräkneliga parodier i ämnet... :)

Vaggvisa

Snälla nån, vad händer med tiden? Jag hinner ju aldrig skriva långblogg...livet kommer emellan hela tiden, vilket är precis som det ska vara misstänker jag.

Ikväll låter jag Chris Robinson och hans kollegor i The Black Crowes (för övrigt en skamligt underskattad grupp)se till att lugnet infinner sig i själen...och det med hjälp av deras underbara och upp-med-tändaren-framkallande låt She Talks To Angels.

AlfaPojken återkommer snart till er igen, men nu ska det drömmas...drömmen får gärna innehålla skärgården, Single Malt, Jimi Hendrix, Mustanger, gamla Hagströmsgitarrer, en hel hoper fala kvinnor och polkagrisar.

Kram och god natt:)

Take it away, Chris!

Google tar tempen på svenskarna

Den trevlige bloggkollegan Stationsvakt provade att påbörja en mening i Googles sökfönster, men lät sedan Google själv ge förslag på hur meningen skulle avslutas.

Ganska kul fenomen, tycker jag. Det säger nämligen en hel del om vad folk söker på i allmänhet...och det varierar kraftigt må jag säga.

Jag prövade lite själv, och resultaten är både roliga och i vissa fall skrämmande:

Varför.....?

Var....?

Favoriter: Var sitter levern och Var nöjd med allt som livet ger.

Hur.......?

Hur begår man självmord?? Som nummer 2 efter hångel??

Om........?

Därför.......

Yes, gott folk!

Detta är vad svenska folket går och grunnar på i dessa dagar....

Kram på er:)

Kompetens 2

Bra gjort!

Kräkande kossors inverkan på gummistövel-index

Rapport från antikjägarhelgen:

Tidigt på lördagsmorgonen satte vi oss i bilen, jag, yrvädret från Leeuwarden och hennes minst lika yrvädrade dotter. Vi styrde kosan mot Speedway-metropolen Målilla med syfte att bevista lokalen Skeppet som vid detta tillfälle huserade ett stort antal loppissäljare som förmodligen hyste förhoppningen att tjäna storkovan på det allsköns bråte de ståtade med.

Det hoppet slocknade i samma ögonblick en osedvanligt stilig Alfahanne i krokodiljägarhatt äntrade lokalen. Ja, kanske inte så mycket på grund av honom egentligen, det berodde nog mer på den vilda kvinnan med spjuveraktig blick och okynnigt lockigt hår som följde i hans spår. Kvinnan som utvecklat prutandet till en konst. 

En svartkonst.

Några av säljarna kände jag igen sedan tidigare. Jag vinkade till dem. De vinkade tillbaka, men hälsningarna förvandlades till något som mer liknade korstecken då de fick syn på Monique. Hon lät sig inte bekommas (och lät heller ingen tid gå till spillo) och kastade sig över närmaste bord. Jag hade gärna försökt följa henne runt borden och därmed kanske snappat upp en och annan lärdom i prissänkarhantverket, men jag lyckades inte stanna kvar längre än ca 30 sekunder vid första bordet innan jag (med kinderna färgade av prut-skammens rodnad) måste rusa vidare innan jag spontansprängdes.

Hennes dotter visade tyvärr att hon inte fallit så långt från Monique-trädet, hon registrerade noga sin mors röstlägen och invecklade rörelsemönster och begagnade sig emellanåt på egen hand av samma vanvettiga tekniker. 

Jag ryste.

Själv fann jag snart ett bord där en yngre mamma med dotter sålde kläder som dottern inte längre kunde ha. Det verkade som de flesta plaggen var i en storlek som kunde passa Ella mycket väl till både våren och sommaren och dessutom såg de inte ut att ha använts överhuvudtaget.

Min teknik skiljer sig en del ifrån Moniques. Jag slår på charmen istället för att som Yrvädret skrika att hon hellre blir kölhalad än att hon betalar 80 kr för en signerad proppflaska ifrån Orrefors. Sålunda pratade jag med den unga mamman (och även dottern) om både ditt och datt. Om jag minns rätt började vi tala om vädret, och därifrån rörde vi oss ledigt till askmoln, semesterplaner, fästingar, melodifestivalen och valrörelsen för att slutligen landa på ämnet Thore Skogmans glugg. Det sistnämnda var det nog jag själv som snöade in på, eftersom hon själv vid det laget slutat prata och övergått till att titta på mig med glasartad blick. Precis där jag ville ha henne:) Nu var det dags att erbjuda ett pris som hon inte kunde säga nej till, medan hon befann sig i detta halvapatiska tillstånd.

Thore: Mannen som hade röda tänder och glest mellan håren....eller hur var det nu igen?

Men jag hann inte.

Ty, bakom mig hördes plötsligt den eländiga frisiskans stämma:

-Är det här du är! Vad gör du, står du och flortar va? (hon kastar om vokaler ibland, som ni kanske minns).

-Du! fortsatte hon utan att invänta svar. -Kräks kossor?

Frågan var så oväntad att både jag och den arma mamman kom av oss fullständigt.

-Öhh...va? var det mest spirituella jag kunde få ur mig.

-Joo, du vet jag såg en sån där mjölkkanna i form av en ko vid ett annat bord därborta, och när man häller ut mjölken så kommer det ut genom munnen. Den spyr, med andra ord.

Nu började även min blick bli en aning glasartad.

-Frågan är ju, fortsatte hon oförtrutet, om kossor kräks i verkligheten också! Och i så fall, kan de också kräkas mjölk? Men de har ju 4 magar, kräket kanske bara byter mage istället?

Den unga mamman stod som hypnotiserad och var ej längre kontaktbar (antagligen hade hon drömt sig iväg till fästingarnas trygga land), men hennes dotter försökte sprida ljus över diskussionen:

-Våran hund brukar kräkas i hallen.

Jag kände att ämnet därmed var uttömt (hoho) och gjorde ett halvdesperat försök att få tillbaka initiativet.

-Hur mycket vill du ha för gummistö...

-Du får 20 kr för gummistövlarna! skrek Monique. Mamman bara nickade lite slött och tog emot sedeln som min opportunist till kvinna tryckte i handen på henne. Hon var uppenbarligen ännu inte fullt tillbaka i de levandes skara. Det var tur det. Stövlarna var nämligen helt oanvända och kostade ca 350 kr i affären.

-Visst är jag duktig? kvittrade Monique i mitt öra då vi en trekvart senare lämnade lokalen (med 7 överfulla kassar i släptåg)

-Det är du, svarade jag sanningsenligt, men frågan är hur många fler loppisbesök mitt hjärta klarar av...

-Äsch, fantratt! (vokalerna igen).

Hoppsan, detta blev ett långt inlägg, och ändå har jag bara nått halvvägs i berättelsen.

Nåja, håll ut! Nästa avsnitt kommer redan i afton:)

Underskatta inte prutkraften hos en kräkande kossa! 

(I detta fall en kossa ifrån franska Pillivuyt, kostnad ca 400 pix hos Verner & Verner)

Kära vänner!

Fullt upp just nu, men jag återkommer imorgon med en fyllig rapport gällande helgens bravader...jag kan bl.a utlova kräkande kossor, fyllhundar och oväntade bilfobier...

Kram på er!

Strategisk placering

-Hoppsan vad det värmer i solen! Bruno! Jag börjar känna mig lite torr i huden, vad tänker du göra åt d...

-OLJA!

(se tidigare olje-inlägg)

Nostalgia Youtubiana del 4

Idag blir jag glad av Stone Roses och deras svängiga pärla "Love Spreads".
Stone Roses splittrades 1996, men nu viskas det om en återförening....håll tummarna, gott folk!

Under tiden, njut av Ian Browns släpiga röst och John Squires ännu mer släpiga gitarrspel....Stone Roses låter precis så bra som Oasis aldrig gjorde!

Om samtliga läsare drar igång den här och vrider upp volymen till max, så skall ni se att vi blåser väck det där jävla askmolnet till New York istället:)

Att tiga är guld...jag får alltid silvret!

Häromdagen, då jag körde hem till min frisiska amasonkvinna, stoppades jag av en polis som vinkade in mig mot vägkanten.

Som alltid då jag konfronteras med ordningsmakten drabbas jag av svår ånger för alla synder jag begått. Sekunden innan jag vevade ner sidorutan hann jag gå igenom ett stort antal försyndelser som jag nu, åratal efteråt, antagligen skulle ställas till svars för.

• 6 år. Jag knyckte en Japp i dåvarande Torg-Träffen.
• 11 år. Jag skjutsade en kompis på min cykel. Han satt på styret, vilket visade sig vara ett något otaktiskt drag eftersom han då uppfyllde hela mitt synfält. Efter ett tiotal meter i en nerförsbacke frontade jag med en lyktstolpe. Kompisen flög rätt in i stolpen, omfamnade den och gled sakta neråt (precis som i en tecknad film). Själv missade jag objektet med en hårsmån, men rasslade istället in i ett nyponsnår. Hmm, vi kanske blev bestraffade tillräckligt där i alla fall. Stryk den!
• 15 år. Jag kastade en omogen kastanj i huvudet på en mopedburen antagonist som jag retat mig länge på. Han hade ingen hjälm på sig, så jag kunde inte låta bli. Den dramatiska effekten uteblev inte. Antagonisten vinglade till av träffen och körde rätt in i en parkerad bil. Min självbevarelsedrift slängde in mig i en buske fort som ögat. Bilen bucklades, och antagonisten fick skulden.

Jag är inte det minsta stolt, må ni tro, och listan skulle kunna göras mycket längre än så. Jag besparar er dock denna kriminella upprapning, och nöjer mig med att konstatera att jag, då polisen stegade fram mot bilen, var övertygad om att bli omilt omhändertagen och slängd i finkan. Jag undrade om jag skulle få säga adjö till barnen innan de låste in mig och kastade nyckeln.

-God dag! sa den manlige konstapeln. -Idag kontrollerar vi körkort och nykterhet. Kan jag få se ditt körkort.

Jag andades ut. Lättnaden visste inga gränser, och medan jag sträckte mig efter plånboken så blev jag på ett skämtsamt humör;
-Körkort och nykterhet, säger du? hojtade jag. -Blir man godkänd om man lyckas med en av två?

Han skrattade inte.

Jag kom av mig helt.
-Eh, ja alltså....hahaha!

-Kan jag få se körkortet, tack?

Humorbefriade poliser måste vara bland det tråkigaste man kan tänka sig.

Men jag ska prova en gång till, det ska ni veta. Jag ger inte upp!
Om jag får syn på någon eller några poliser framledes, då ska jag köpa en glasstrut och gå upp bakom dem. Sedan håller jag upp struten och ropar; -Det här är ett rån!

Hör ni inte av mig mer så vet ni att jag blev skjuten.

Sveriges sämsta företagsnamn?

Manlig fåfänga

Det gick ett sus genom rummet då Fjodor visade sitt stora R.

Kommunikation á la AlfaBarnen

För någon timme sedan satt jag och svor över hur seg Blogger varit större delen av dagen (jag börjar mer och mer snegla mot Wordpress, hmmm vi får se om någon förändring sker framöver).

Just när irritationen var som störst, ropar Matilda (nästyngstingen som satt och skrev läxor) till mig;
-Pappa, är det ett eller två "c" i "koncentration"?
Eftersom rättstavningsdrillen från skolåren sitter djupt rotad i själen hos mig, höll jag på att drabbas av frossbrytningar av denna fråga. Jag undrar om hon inte drev med mig...nå i alla fall, jag svarade henne högt och indignerat:
-Men det säger väl sig självt! ETT C!

Då vaknade den lilla mistluren ifrån sitt SvampBobs-marathon framför TV'n och skrek;
-1C? VARFÖR PRATAR DU OM 1C? DET ÄR JU MIN KLASS!!

Jag hann inte ens påbörja ett svar innan en sovrumsdörr öppnades och nästäldstingen Sara stack ut huvudet (ett mycket sällsynt fenomen minsann, enda gångerna hon annars visar sig är vid skolavslutningar och julklappsutdelningar). Hon hojtade käckt;
-Var det nån som sa "glass"?

Förstår ni nu hur jag har det?

Barnen hör vad de vill höra, tolkningsföreträdet gäller nämligen samtliga inblandade. Inte lätt att göra sig förstådd under sådana premisser...
Och som om det inte räckte med barnen, så har jag en kvinna som inte fått kläm på Å, Ä och Ö ännu, och kastar om vokaler på de mest obscena vis. Hon ser bland annat rövfåglar i skyn (visst kan ni också se de håriga arslena med vingar framför er) och har rokt bög i frysen. Hon är dessutom väldigt blodig när det gäller barn och små djur.

De förvirrande ämnesbytena hos oss påminner en del om Melodikryss-sketcherna i Hipp Hipp, eller hur?

Olja!

För en tid sedan besökte Moniques tös, Evelien, och jag en av stadens loppis-etablissemang på jakt efter en symaskin. Tösabiten flyttar snart till Göteborg för vidare studier, och har därför börjat söka efter nödvändiga husgeråd att ha med sig.

Eftersom jag rör mig lika lätt och ledigt i loppiskretsar som en kackerlacka i ett mexikanskt hotellrum, föll det sig naturligt att jag följde med som mentor och prutgubbe. Jag brukar kunna pruta ner priserna ganska bra, men det är ingenting mot min eländiga Monique. När hon sätter igång med med sitt skamlösa prutande vill jag bara leta upp något hårt och slå mig själv medvetslös så jag slipper höra:)

Nå, väl inne i butiken frågade vi direkt om de hade några symaskiner till salu. Det visade sig att de nyss fått in en gammal Huskvarna som de dock inte hunnit gå igenom ännu. Vi frågade om vi fick titta på den, och blev då visade in i de bakre domänerna där verkstaden fanns.

Vi blev guidade in i ett litet rum där det stod 2 symaskiner framme på ett bord. Den ena var en klassisk Huskvarna, den där typiskt gröna från 60-talet. Evelien blev upprymd och satte sig för att prova den.

Då, som på en given signal, kom 2 små asiatiska damer sättande i full karriär mot oss.
Den ena hojtade;
-Vätta litte, vätta litte!! OLJA!

Hon hötte med en liten oljekanna framför våra förvånade ansikten (föreståndaren som visat in oss såg lika förvånad ut han), och förklarade med en fantastisk brytning för oss att symaskinen behövde oljas innan den användes.

Sedan satte de 2 energiska men älskvärda damerna igång med en symaskinsservice av guds nåde. Det var som att titta på en Benny Hill-sketch (dvs det var som att se dem i snabbspolning). Det enda som saknades var den lilla skalliga gubben som alla daskar på huvudet hela tiden...

Jackie Wright: Han som blir daskad.

Den ena öppnade och lossade delar medan den andra smörjde för glatta livet. Båda 2 pratade oavbrutet och högljutt under hela proceduren. Vid upprepade tillfällen skrek olje-damen triumferande sitt stridsrop "Olja!" och gav maskinen ytterligare en duvning med kannan.

Lika plötsligt som de anfallit apparaten, lika plötsligt var de klara.
-Prova nu! skrek den andra glatt.
Evelien satte sig, matade in en liten tygbit och började sy...
-STOPP! skrek oljedamen. -Jag glömde ställe att OLJA!
De anföll på nytt, och återigen blev allting lite suddigt.
Slutligen verkade ändå oljedamen vara nöjd med resultatet och de ställde sig bakom Evelien.

Evelien satt som fastfrusen och vågade inte röra sig en millimeter.
Oljedamen tröttnade på att vänta och skrek; -SY!!

Och det gjorde hon. Den fungerade utmärkt. Den gick precis som en...som en...öhh...symaskin.
Evelien var förälskad och vi köpte den väloljade Huskvarnan för 200 kr (vilket var gräsligt billigt).
På väg ut mot bilen öppnades en sidodörr på loppisen, och oljedamen stack ut huvudet;
-OLJA! Glöm inte att OLJA!

Ordet olja blir aldrig mer detsamma för mig. Under hela den kvällen såg jag inom mig en massa scenarion där oljedamen skulle kunna dyka upp med sin oljekanna för att underlätta livet för oss alla;

I köket:
Frun: -Steker du köttbullar nu igen? Vad steker du dem i?
Mannen: -Smör förstås!
Frun: -Smör, smör, smör. Jag är så trött på smör! Finns det inget annat att steka dem i?
Oljedamen (sticker ut huvudet ur skafferiet): -OLJA!!

Hos doktorn:
-Jaha, herr Dyngroth, hur står det till här då?
-Jag har en sån envis förstoppning, det har hållit i sig i flera dagar. Hjälp mig snälla!
-Nu tar vi det lilla lugna, förstoppningar är otäcka saker, och vi måste gå försiktigt fram innan vi våga...
-OLJA!!

I Dokument Utifrån:
-Vad skulle kunna få USA att stanna i Irak ytterligare 25 år?
-Ingent...
-OLJA!!

I affären:
-Jag är sugen på fisk! Ska vi köpa lite lax, älskling?
-Nej, det åt vi ju bara för några dagar sedan, vad sägs om torskfilé?
-Nej, har jag aldrig gillat! Men du, skulle det inte vara gott med rödspä...
-KOLJA!!
(fy, den sista var riktigt dålig...förlåt)

Underskatta inte kraften hos oljan, gott folk! Det har den lilla asiatiska damen lärt mig.

OLJAAAA!!

Taktik

Rose-Marie demonstrerar hur hon brukar bli bemött av sin chef varje gång hon begär löneförhöjning.

Dagens Mondegreen och lite nostalgi

Inte ens det svenska punkarvet får vila ostört ifrån Mondegreen-lusen.
Turen har kommit till Ebba Grön och deras klassiska rökare "800 grader".

Ursprunglig text;
Vi fryser ihjäl
det är så kallt
stackars barn
men snart blir det varmt


Mondegreen;

Vi fryser ihjäl

det är så kallt

snackar sport

men snart blir det varmt

Tänk, jag som alltid trott att låten handlade om hur varmt det blir då en atombomb briserar. 

Nu förstår jag bättre.

Man snackar sport, minsann. Ja, då vet man ju hur det brukar sluta (tänk er själva att tota ihop en djurgårdare med en HV-fantast i dessa dagar, rena härdsmältan).

Så är det med dessa Mondegreens, de tar alltid fram den djupare sanningen:)

800 grader....vilken låt!..vilken energi!...och vilken sångare han är, den gode Thåström.

Så här såg det ut då Elvis Costello promotades inför en spelning i Stockholm 1981.

Man hade alltså bestämt att låta både DagVag och Ebba Grön agera förband vid detta tillfälle, ett beslut som Costello antagligen fortfarande gnisslar tänder över.

Stig Vig och framför allt Thåström körde nämligen över publiken fullkomligt, och som final innan det var dags för huvudattraktionen så avslutade de svenska punkhjältarna med en gemensam (och grym) version av  "Staten och kapitalet". 

Och publiken var besegrad.

När Elvis Costello väl äntrade scenen hade hälften av åskådarna raglat hemåt, det fanns inget som kunde toppa det de redan sett.

Visst är det häftigt?

Thåström, med sin råa talang och sitt lidelsefulla uttryck är från en annan planet, och är (Lundell-fansen får ursäkta) Sveriges absolut största rocker genom tiderna. Hade han bara på ett tidigare stadium valt att sjunga på engelska hade han slagit världen med häpnad, det är jag övertygad om..

Men för mig tog det ett antal år innan rockern inom mig vaknade. 1981, alltså samma år som Costellokonserten, köpte jag min första singel. Det var nog så långt ifrån Zeppelin, Thåström och Lynyrd Skynyrd man kan tänka sig.

Kim Wilde med "Kids In America".

Jag var upp över öronen förälskad i henne och spelade låten så många gånger om dygnet att min tondöve far till slut tappade tålamodet och kastade skivan i soptunnan.

Det gjorde inget, jag kände min far.

Och hade sålunda köpt en till i reserv :)

Födelsens stora nackdel

Ella (The little mistlur of the east) kom inspringande till mig i eftermiddags med andan i halsen;
-PAPPA! PAPPA! HÖR PÅ MIG! DET HÄR ÄR ASVIKTIGT!
Jag förstod inte hur jag skulle kunna höra något mer efter den första decibelchocken, men jag ansträngde mig till mitt yttersta för att uppfatta vad denna lilla levande ghettoblaster hade att förtälja.
Hon fortsatte:
-DU PAPPA! NÄR JAG FÖDDES, VAR JAG EN NYBÖRJARE DÅ? VAR JAG DET, PAPPA?
Min arma hjärna kroknade redan vid de första försöken att räkna ut var i herrans namn denna fråga kunde ha för ursprung (men jag misstänkte starkt att någon äldre syster var inblandad).
-Öhh, började jag (bra och förtroendeingivande start på ett svar, eller hur?). -Jaa, det kan man väl säga...antar jag..
-NEEEEEEEEEEEJ!

Hur så mycket harm, indignation och vanmakt kan visa sig samtidigt i en så liten kropp är ett mysterium. Med en djup suck sjönk hon ner på golvet, ungefär på samma sätt som Barack Obama skulle gjort om inte vårdreformen gått igenom.

-Vad är det med dig? frågade jag henne där hon låg som en hög utspilld pasta på golvet.

Hon knöt sin lilla näve och tittade argt på mig:
-OM JAG VAR EN NYBÖRJARE.....DÅ ÄR JAG JU EN NOOB!
Denna häpnadsväckande information försökte min överhettade hjärna inte ens ta in, utan den tackade för sig, tog på sig en halmhatt och drog på semester. Men innan den cyklade iväg lämnade den kvar en ännu starkare impuls hos mig att en storasyster låg bakom dramat..
-Ähh, en noob, sa du....vänta här!
Jag hämtade dit ett styck storasyster som hysteriskt fnittrande och utan nämnvärd ånger erkände att hon knäckt det lilla barnet.
Dessutom fick jag förklarat för mig att noob var en lite nedsättande variant av newbie, alltså nybörjare.

Jag tröstade henne med att även jag varit en noob, och det tyckte hon (och alla andra) var hysteriskt roligt.
-Vadå varit? kläckte Matilda skrattande ur sig.

Jag gjorde en inre notering att ändra lite i testamentet.

Grannens lilla noob. Inte nog med att hon är en noob, hon är så söt att man blir förbannad:)

Otillräcklighet

-Farsan, är det okej om jag länkar upp mainframen mot Facebook?

-Ööh, tjaaa...bara du lovar att komma hem i tid till mellisen.

-Haha farsan, du är inte så lite blåst på datorer va?

-Nämenvaf....grrrrr!!...attans pojkyngel, visa respekt! Jag blir så förbannad...jag tror jag går och spränger en planet eller nåt!

Dagens Mondegreen 2

God fortsättning på påsken, gott folk!

Dagens mondegreen (feltolkad låttext) är riktigt skojig. Men det är de ju allihop, egentligen.
Nå, nu har turen kommit till Alanis Morissette och hennes fantastiska genombrottslåt You Oughta Know (från albumet Jagged Little Pill).

Håll i er!

Ursprunglig text;
And I'm here to remind you
Of the mess you left when you went away
It's not fair to deny me
Of the cross I bear that you gave to me


Mondegreen;
And I'm here to remind you
Of the mess you left when you went away
It's not fair to deny me
Of the cross-eyed bear that you gave to me


Inte nog med att hennes dumma karl träffade en annan kvinna, han hade dessutom mage att ta tillbaka den vindögda björnen! Dålig man!

Strofen hittar ni ca 1 minut in i klippet:)