Läser unga
människors blog (läs gärna själva) om deras kamp med mannens cancer och om hur de på onkologen blir illa bemötta av andra patienter bara för att de skrattar?????!!!!! Hur kan det vara möjligt att vi är så, är det ett måste att vara dystra i väntrummet, bara för att vi är sjuka. Jag trodde att ett skratt förlänger livet! Sorgligt hur det kan bli. Känner själv att jag blir illa berörd på Radiumhemmet, men skulle aldrig ta hänsyn till någon genom att inte skratta och prata.
Dagen för mig idag är att jag är på väg tillbaka, inte så mycket att skriva om, mer än att det är skönt, när tvångströjan släpper och huvudet kommer tillbaka. Förmodligen är det ett mönster att dag sex kommer att bli så här, eller är två gånger inget mönster? Återstår att se kommande behandlingar, har fått tips om att det finns piller mot pirret i kroppen. Tack för det tipset.
Jag har skrivit mycket om Koltrastar och deras bo, om lyckade kullar och mindre lyckade. Upptäckte idag att det är på G i vår buxbomshäck igen. Tycker det är lite oroande
om det skulle gå fel. Koltrastens varningsrop är inget man vill vakna till tidigt på morgonen för att sedan hitta små fågelungar halshuggna av skatan. Idag lärde jag mig dock en bra devis av min vän Agneta i Skåne. Hennes mamma säger, att om fåglar bygger bo på din gård betyder det tur. Det tar jag till mig. Jag har lust att säga tjingeling, som
Rantamor en bloggvän, ofta skriver i sin blogg. Hon gör mig glad liksom många, många andra. Fortsättning följer.