En underbar jul

En helt otrolig julafton har passerat och jag har varit vaken lika länge som alla andra utan att vila. Hela familjen var här och vi har delat klappar och dansat runt granen. Jag har ätit och ätit. Allt har smakat underbart. Kilon som jag tappade i samband med behandlingen har jag tagit tillbaka. Jag mår väldigt bra.

Har idag varit hos läkaren och vi har bestämt att jag börjar med tablettbehandling en om dagen med Sendoxan och en gång per vecka Methotrexate och det känns bra för mig. Verkningsgraden vet ju ingen varken med Taxol eller tabletterna, men jag har goda förhoppningar, då levern håller sig i schack utan svullnad. En fortsatt god helg till er alla och fortsättning följer.

Behandlingen

Jag har med råd från sjukhuset flyttat på min behandling, då jag vill ha en chans att återhämta mig. Har mått väldigt dåligt det sista dygnet med illamående och kramp i magen, högt blodtryck och puls, så fort jag försöker äta något. I morse ringde jag och sa att jag inte orkade komma och de tycker på sjukhuset att det är ok att flytta behandlingen till efter jul. Jag tror också det är bäst.

Vad gäller julmat och annat så har jag delegerat ut det till övriga familjen och det känns bra. Har köpt en del saker till barnen via Unicef och även julkort med vaccinationer. Nu vill jag bara känna att jag mår bra och biverkningarna släpper. Fortsättning följer.

God jul

och

Gott Nytt År

önskar jag alla mina läsare.

Äldsta barnbarnet Tildas första jul 2004, idag 6 ½ år.

Händer inte så mycket

Här händer inte så mycket nu, försöker hålla näsan över vattenytan. Svårt att beskriva hur jag mår, men det är ganska ok förutom att kroppen lever sitt eget liv. Har bara lite illamående, men en oro i kroppen som är ganska obehaglig. Nästa behandling närmar sig, måndag kl 9 och då undrar jag ju hur det blir nästa vecka när det är julvecka. Inget som jag kan göra något åt utan bara gilla läget just nu. Fortsättning följer.

Ny resa med Taxol

Nu har jag påbörjat första behandlingen med Taxol, nästa blir om en vecka och nästa om ytterligare en vecka. Lite beroende på hur jag tar emot behandlingen anpassas dosen därefter. Har mått bättre den senaste veckan, illamåendet släppte jag har slutat tappa kilon och kan njuta av maten igen. Förmodligen, som jag skrivit förut, är det tack vare kortisonet, vilket minskar svullnaden i tumörerna. Nu håller jag alla tummar och tår för att de små djävlarna krymper.

Njuter av familjen och ser fram emot att fira julafton med alla. Kramar till er alla som kommenterar hejar på och bryr er. Ni som bloggar kommenterar jag inte så ofta, men jag läser nästan varje dag och tänker på er. Ha det bra alla och ta vara på varandra och njut mycket. Fortsättning följer.

Hemma igen

Har tillbringat ett dygn på neurologen för att strålas med Gammakniven. Allt har gått bra och jag känner att krafterna långsamt kommer åter. Jag var oerhört skärrad inför vad som skulle ske. Det som gjorde ont var bedövningen inför att fästa en ställning på pannan och i nacken. Man lokalbedövas först sedan skruvas ställningen fast in till skallbenet, skallbenet är okänsligt, så när det satt på plats så gjorde det inte ont. Det var bara väldigt obekvämt, men jag lyckades äta lunch med god aptit. Äntligen verkar mitt illamående släppt, peppar ta i trä. Oklart när cellgiftsbehandlingen ska starta är lite sugen på att hämta ytterligare kraft, förmodligen är det med hjälp av kortisonet, som jag mår bättre. Nog för idag. Fortsättning följer.

Lussebullar och pepparkakor

När vi kom från lunchen i söndags doftade huset av lussebullar och pepparkakor. Jessica vår yngsta dotter och hennes sambo Niklas hade bakat. Underbart och de lämnade det mesta kvar för att vi ska ha i jul. Det kallar jag kärlek. Tack älskade Jessica o Niklas! Ha en underbar resa.

Lite frusen, jag glömde fota den nybakt.

Senaste dagarna

Träffade familjen här på lördagen och det är underbart att vara så älskad av de små. Söndagen blev det också lunch hos svåger och svägerska, som alltid underbar mat. Vad sägs om dadlar med chevre, små snittar med räkor, Jansons frestelse a la Leif Mannerström, rödbets och chevresallad o s v glögg, vin och öl att dricka och därefter kaffe med risalamaltacup. Tack Klas och Margareta.

De senaste dagarna blev inte så roliga. Blev illamående och kräktes och hamnade i fullständig trött- och matthet. Orkade absolut inte göra någonting inte ens prata i telefonen. Idag har det vänt och jag har öppnat datorn och min bloggsida och ser alla goa kommentarer. Det är otroligt givande att läsa alla er tankar och kramar.

Det är nu klart att jag börjar min behandling, med Taxole eller Paxene som läkarna kallar det, nästa torsdag och jag kommer att få behandling varje vecka i tre omgångar. Fram till dess ska jag äta kortison som är lite uppiggande och avsvällande vilket är bra för levern inför behandlingen. Skönt att det hela vänt då jag inte riktigt förstod hur jag skulle orka med behandlingar med den utmattningen. Fortsättning följer.

Hur det än är har jag fin utsikt från mitt sovrumsfönster.

Inläggning

Den 1 dec ska jag till öronläkaren för att se vad som kan göras åt att jag har vätska i örat. Vätskan i örat var anledningen till att jag bad om en MR av skallen, så därför upptäcktes svulsten i lillhjärnan. Tur att man är om sig och kring sig annars undrar jag hur länge jag fått gå utan upptäckt. Troligtvis hade jag märkt av den när jag fått symptom.

Den 6 december är det så dags att skrivas in för att göra strålning med laserkniven. Det fick jag veta igår efter att jag ringt till neurologen för att höra varför jag inte fått en kallelse. Akutremissen skickades den 16 nov och eftersom jag ville ha behandlingen "igår" så blev jag undrande och det var även den remitterande läkaren. De närmaste dagarna kommer alltså en kallelse med posten och förhoppningsvis idag. Om jag inte ringt så hade jag kunnat går undrande över hela helgen, så som sagt att vara om sig och kring sig kan löna sig.

Några har undrat om jag kan njuta av advent och det gör jag. Ska troligen träffa hela familjen imorgon och på söndag blir det lunch hos svåger och svägerska. Det är underbart att slippa att ha paltkoma, ursäkta alla norrlänningar, i huvudet pga av biverkningar.

 Lite nytt och ............

de obligatoriska adventsbarnen

Nyponros

Längtan till våren

Ny behandling

Sänder idag värmande tankar till Johans alias Rattys familj. 




Min läkare från KS ringde igår när jag var på hem från min schrink, som tog emot på extratid, som han glömt att han gett mig, så det blev en halvtimma istället för fyrtiofem minuter med honom. Kändes lite tråkigt, då jag äntligen efter många ombokade tider kunde åka dit.

Läkaren meddelade att de kan se på DT, röntgen, att cancercellerna sväller, vilket markörerna redan visat, men min läkare litar inte på markörerna, så hon ville ha en DT först innan vi bestämde behandling.

Behandlingen med hormonsprutor kommer att avbrytas och istället får jag behandling med Paxene en form av cytostatika besläktad med Taxotere. Den behandlingen känns bra för jag vet att det förhoppningsvis krymper cancercellerna. Hormonsprutorna var till för att jag skulle återhämta mig och hålla cancercellerna i schack och nu har jag huvudet upp och fötterna ner, så det känns bättre. Operationen av svulsten i hjärnan vet jag ingen tid för ännu.

 Fortsättning följer.

Tiden står stilla

Tiden står lite stilla just nu. Väntar på svar från Neurologen om tid för vidare undersökningar. Inget i brevlådan idag heller.

Fördriver tiden med korsstygnsarbete i form av en tomte på en adventskalender. Ett av barnbarnen har önskat. De andra barnen har en kalender som svärmor sydde till våra barn. Lite pyssel som håller nerverna i styr eller kanske håller jag på att bli gammal.

Katten Felix när vi passade honom förra veckan måste ha varit väldigt törstig. Det är is på poolen, så han fick riktigt isvatten, precis som på krogen.

Solnedgång förra veckan. Idag blev det bara svart direkt. Det är verkligen mööööööööörkt nu. Kramar till alla mina läsare i form av en Reward, som jag fått från Rantamor.

Fortsättning följer!

Läkarbesök

Har varit hos läkaren idag och fått svar på MRT-magnetkameraundersökningen. Den visar att det finns en utväxt i  lillhjärnans mellanrum. Pest och pina, men det positiva är att det går att behandla med laserkniv. Helt hur läget är vet jag inte ännu, utan jag ska träffa en kirurgneurolog för närmare undersökning och behandling.

Jag har också fått två sprutor med Faslodex en antihormonell behandling, som bromsar utvecklingen av cancercellerna. Ska få nästa behandling om en vecka. Återstår att se vilka biverkningar jag får, men jag hoppas att jag kan få en återhämtning av krafter efter alla grymma behandlingar. Fortsättning följer.

Ny behandling

Jag kommer att få hormonbehandling med Faslodex, som ges som en injektion i skinkan.Det blir skönt med en liten paus från cellgifter och från de värsta biverkningarna. Tyvärr har ju alla läkemedel biverkningar, men mer eller mindre. Behandlingen ska utvärderas efter 3 månader, om inte något inträffar under tiden.  Kommer att träffa läkaren nästa tisdag och då får jag också svar på mina röntgenundersökningar, som jag gör den här veckan. Tyvärr är det biverkningar även vid rtg, eftersom man måste använda kontrastvätska. Fortsättning följer.

Biverkningar

Vad jag önskar att jag kunde hitta massa positiva och roliga saker att skriva. Det finns sådant också, men tyvärr tar värken och obehaget över, så sängen blir min bästa vän. Jag hatälskar min säng, men är verkligen glad att jag har den.

Jag har fått en trolig förklaring till magvärk, illamående, influensakänsla och värk i kroppen. Det är troligtvis biverkningar från injektionen jag fick med Pamidronat förra veckan. Jag har varit ganska sänkt och har värk i kroppen redan när jag vaknar och blir illamående direkt efter frukost. Idag har jag hoppat yoghurten och bara ätit smörgås och te. Trots det så mår jag illa, men idag är jag ensam igen, så det enda jag har att göra är att vila och somna om, om jag vill.

På helgerna vill jag umgås med familjen och må bra, men så blev det inte riktigt. Jo, jag umgicks med delar av familjen. Äldsta dottern var här med sina tre barn och även kusin Elsa, lillasyster var sjuk så tyvärr fick hon stanna hemma. Det är helt underbart att höra barnen här även om det ibland blir lite livligt. Det ger energi, men ärligt är jag så djävla trött på min kropp. Önskar att det fanns reservdelar att köpa. Tyvärr är det många andra, som har det mycket värre än jag, unga människor med små barn. Otroligt sorgligt.

Jag vet att oktober och november är svåra månader för mig,då jag ofta insjuknat på nytt och och fått byta behandlingar. Dessutom blir man påmind via cancerfonden om många människors öden. Det är deppigt. Förstår att insamlingar måste ske, men jag har så svårt för spektaklet runt det och vart går stora delar av pengarna?
Så här skrev SvD förra året.

Ingen rolig blogg idag, men ibland måste man få spy lite galla. Många kramar till er och fortsättning följer!

Vad händer?

Inget händer just nu. Det känns som en evig väntan. Jag har mina tider inbokade för olika undersökningar och läkartid nästa vecka , så egentligen har jag inget att klaga på. Mer än att jag är så tröööööööööööööött och vädret och mörkret gör inte saken bättre. Sover och sover och ändå kan jag sova gott på natten, men jag har också värk och svårt att finna mig tillrätta med att vänta. Vet att det är det bästa just nu, men upplever en rastlöshet också. Idag ska jag dock åka till sjukhuset och få en skelettstärkande behandling och blodprovstagning. Lite avbrott i vardagen. Läkaren, som skulle ringa igår har semester, så det var nästa vecka som gäller att de har konferens om mitt ärende.

Tack för era kommentarer och alla andra som bryr sig på olika sätt! Fortsättning följer.

Nya behandlingar

Sommarens sista ros?

Markörerna stiger, så jag vill ha ny form av behandling. Röntgen från den 1 september visade bra resultat därför är läkarna lugna, så vad kroppen behöver nu är vila. Det som ska göras innan behandlingen startar är ett EKG på hjärtat för att se hur starkt mitt hjärta är och en DT-röntgen som jämförelse med den förra. Vecka 46 startar behandlingen  med Paxene om inte de ger mig  hormonbehandling med Faslodex  istället, som jag önskade, men då blir det bara en mellanbehandling, för enligt läkarna behöver jag cytostatika.

Nu ska jag mentalt stärka mig och vila mycket, som jag redan gör, men nu vet jag vad som gäller.

Idag ska vår älskade Tilda ta bort sina skruvar i armen så vi ska hämta lillebror Axel på dagis och pappa, mamma och Elvira åker till sjukhuset. Vi håller alla tummar vi kan för Tilda. Hon ska ta bort skruvarna med bara  smärtstillande. Fortsättning följer.

Läkarbesök



Tack alla underbara för kommentarer och omsorg!    
Det betyder väldigt mycket för mej.

 Värken  i bröstet har släppt, så det är bra. Fortfarande trött, men har ju möjlighet att vila och sova så mycket jag vill och det är underbart. På måndag ska jag ta prover och även en cancermarkör, så att man kan se om Navilbinet har tagit. Det är ju bra om Navilbinet tar så att smådjävlarna håller sig på mattan. På onsdag får jag så träffa en läkare efter att de har haft konferens om mitt ärende under tisdagen,  men jag är tveksam till om det är rätt att fortsätta med det med tanke på biverkningarna.

Just nu lysnnar jag på Uggla på p4, jag tycker han har sina poänger och kommer med häftiga kommentarer. I eftermiddag ska försöka göra lite ärenden på bl a apoteket och till MIO för att se på en matta, eftersom vi slängde en matta i samband med att vi skulle få hyresgäster. Nu har de flyttat till sin lägenhet med nyrenoverat badrum och vi saknar matta. Ha en bra helg och sköt om er. Kramar till alla läsare.

Sjukhuset

 I fredags och lördags fick vi besök av döttrar, mågar och barnbarn. Helt underbart är det, ger mycket energi. I fredags var Tilda och Axel med och lagade mat och på lördagen fick vi fikabesök av samma familj. I söndags kom Elsa förbi med mamma. Lillasyster har besvär med en långdragen snuva, så jag kunde inte träffa henne tyvärr.

Vi städade också i trädgården. Plockade in växter i garaget och ställde undan trädgårdsmöbler, vilket känns bra om det blir snö idag på eftermiddagen. Det är ännu tidigare än förra året, får se hur länge den blir kvar.

Igår tog jag prover inför min nästa behandling. Jag pratade också med bröstmottagningen om att få träffa en läkare, då jag tidigt på morgonen fått kramp i bröstet och att det gjorde ont när jag andades. De beordrade mig till akuten då bröstsmärtor har högsta prioritet. Resultatet  med hjärtat blev samma sak som förra gången dvs inget akut hjärtproblem då  mitt EKG var bra, men ett ultraljud ska göras senare på hjärtat för säkerhets skull.

Man gjorde också en DT röntgen på lungorna för att utesluta propp i lungorna. Krampen övergick så småningom till värk i bröstkorgen, så det är troligtvis biverkningar av Navelbine, för värken finns kvar. Det går åt många värktabletter just nu och jag jämför den här värken  med den jag hade i käken i samband med en tidigare behandling.

Dessutom har mina markörer stigit, så jag vet inte vad jag ska tro om behandlingen med Navilbine. Markörprovet togs innan behandlingen, så jag skulle vilja mäta dom igen efter förra veckans behandling. Får se vad läkaren säger om det.

Dagens behandling blev inställd av onkologen igår på akuten. Själv vet jag inte om jag orkar med ytterligare behandlingar med Navilbine, då jag  får så svåra biverkningar. Dessutom undrar jag också om det verkligen tar. Ett nytt läkarbesök ska bokas snarast för att utreda hur kommande behandlingar ska bli. Fortsättning följer.

Lite bilder och rapport

Promenad i Bordeaux

Soluppgång från vårt fönster på Garreau

Lagerbärsbladträd på Garreau 

Promenad i vindruvslandet

Paraplytall

Dagens ros


Var hos läkaren i onsdags och alla prover var bra så jag fick en behandling på eftermiddagen. Väntar nu och ser hur behandlingen påverkar mig. Hittills har det varit ok, men idag har jag sovit på förmiddagen och haft lite illamående och huvudvärk. Fortsättning följer!

Hemma igen från Frankrike

Restaurang i Bordeaux, som serverar bara Entrecote och en sorts vin, men köerna är långa till borden som finns på fyra etage.

 Skuggbilder från poolen

 Chilifynd

 Vitlöksfynd

Solnedgång i flygplanet

Här är lite mobilbilder från vår resa. Hela resan har varit underbar och jag åker gärna tillbaka till Bordeaux och Cadillac med våra vänner. Lite svårt har det varit att hålla hälsan i styr, men det positiva med glada skratt god mat och dryck överväger stort.

Födelsedag

Idag är min födelsedag, så lite vill jag fira mig själv. Ikväll blir vi en reducerad skara här. Tilda äldsta barnbarnet har inatt varit på sjukhuset och blivit opererad för bruten arm straxt ovanför armbågen. Många kramar till henne. Hoppas jag får se henne snart innan vi reser. Kramar till alla läsare och extrakram till Tilda med en visuell nallehälsning.

Inget att säga?

Jag är trött på att skriva om min sjukdom, men det är ju den som en stor del av mitt liv handlar om. En liten resumé av dagens läkarbesök;

Jag kunde framföra mina frustrationer, som varit under de 11 dagarna fram till att jag lyckades ta mig ur sängen. Jag lyckades t o m i lördags att komma till ett nyöppnat köpcentrum, borde kanske åkt till skogen istället och insupit lite frisk luft, men till det räckte inte krafterna. När jag är i Navelbinets makt är det som att hjärnan inte fungerar. Jag vet det sedan behandlingen med Taxotere också, man blir irrationell orkar inte se om sitt eget bästa, som tex att äta lunch. Kvällarna är räddade av våra inneboende och mannen. Idag har jag fått lite näringsdrycker, som jag ska testa, senare ska jag träffa en dietist, så att jag eventuellt kan bli ordinerad dryckerna vid behandlingarna.

Värk i käken, vilket är en biverkning från Navilbinet. Lite rädsla p g a tidigare käktumör, som jag strålade bort i slutet av förra året. Ledvärk, huvudvärk, men framförallt en förlamande trötthet. Jag fick en känsla av att jag drabbats av sömnsjuka. Dessutom trodde jag att fått en vaxpropp i örat, men det såg bra ut. Ingen vaxpropp där.

Annars tycker jag att det är bra. Jag har en underbar familj, som vill mig väl. Jag försöker njuta av det som jag kan njuta av, tex resa till Bordeaux och det känns som att krafterna finns där nu.

Nästa läkarbesök  och behandling blir den 13 oktober, så då blir det in i dimman igen. Kanske kan jag möta det bättre då och inse att det är Gilla läget som gäller. Det finns ju ett syfte med behandlingen. På onsdag ska jag få behandling med Pamidronat, som stärker skelettet. Fortsättning följer. Kramar till alla läsare.

Ingen behandling

Efter en bra dag igår vaknade jag idag med magvärk och en allmän olustkänsla, huvudvärk och en ökenkänsla i munnen. Orkade inte ta mig till sjukhuset för provtagning och kände att en behandling ovanpå det här vill jag inte ha. Håller tummarna för att de fina värden på röntgen och markörer håller sig på mattan, vilket jag tror. Rtg gjordes då jag bara gjort en behandling av förra omgångens två, så troligen är jag mottaglig för Navilbine, men också behandlingstrött. Började med Taxotere november 2008 och har sedan fortsatt med olika preparat tills idag.

Jag ringde bröstmottagningen och min kontaktsköterska ringde och jag fick ett bra samtal med henne och hon ringer mig igen i morgon em för att höra hur jag mår. Hon har också bokat en läkartid på måndag, för hon tycker jag behöver träffa en läkare. När jag senast var på sjukhuset fick jag ju inte träffa någon från Radiumhemmet, då det inte fanns någon plats där över natten. Den läkare jag träffade på akuten gjorde allt för att jag skulle få en bra placering under natten, men det blev mycket prat om hjärtat på avdelningen där jag låg, så min cancer och behandlingen av den blir en bisak. Jag tycker det hade känts tryggt att få komma till Radiumhemmet, så att en helhetsbild av min situation blivit tydligare.

Nu gäller det att mobilisera tankar och hitta min inre kraft inför resan till Bordeaux i början av oktober, för där kan jag hämta styrka, kärlek och vänskap bland vänner.

Åh, vad jag är glad att jag inte behöver strida med Försäkringskassan! Jag fick sjukersättning innan svångremmen drogs åt och då cancer var en allvarlig sjukdom. Idag är det svårare även för mycket svårt sjuka människor. Det senast uppmärksammade fallet är Annika Holmqvist. Hennes dotter skriver om turerna kring Försäkringskassan i sin blog. Idag har Försäkringskassan tagit beslut om att inte bevilja henne sjukersättning. Hon är utförsäkrad och ska anmäla sig till arbetsförmedlingen eller till sociala, men för att få hjälp därifrån krävs att hon säljer sin lägenhet. Hur är det med svenska välfärden?

Tack för alla goa kommentarer och kramar. Det värmer gott i själen. Kram tillbaka till er alla och fortsättning följer.

Behandling?

Imorgon är det behandling, är det tänkt. Känner mig tveksam eftersom jag fick sådana kramper, vill inte ha det igen. Jag tog kontakt med sjukhuset för att höra vad läkarna hade att tillägga om det som hänt och om det innebär något inför nästa behandling. De tyckte jag skulle ta min behandling, som planerat. De visste inte vad som hänt och vad det berodde på, men jag läste de biverkningar som behandlingen kan ge, och insåg att det finns allvarliga såna och jag tycker att det känns obehagligt. Det som är markerat tycker jag att jag känt av.



Biverkningar som man eventuellt kan få;

Mycket vanliga (förekommer hos fler än 1 av 10 användare): Illamående, kräkningar, inflammation i munslemhinnan, minskat antal vita blodkroppar vilket kan försämra immunförsvaret.

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare): Nedsatt reaktionsförmåga som i enstaka fall kan påverka ben- och senreflexer, myrkrypningar, diarré, förstoppning som ibland kan medföra tarmvred, lätt håravfall, blodbrist, minskat antal blodplättar vilket kan medföra att man lättare får blåmärken och blödningar, ledvärk, muskelsmärtor, bröstsmärtor och smärtor på tumörstället, trötthet, feber, inflammation och brinnande smärta på injektionsstället.

Mindre vanliga (förekommer hos färre än 1 av 100 användare): Andningssvårigheter.

Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1000 användare): Kärlkramp, hjärtinfarkt, bukspottkörtelinflammation, hudreaktioner av olika slag, lungsjukdom.

Imorgon kommer jag att åka till sjukhuset och ta blodprover för att se att allt är ok, sedan ska jag ha en diskussion med en sjuksköterska för att jag ska kunna besluta hur jag ska göra. Läkarna har ju redan bestämt vad de tycker jag ska göra. Jag hade önskat en reducerad  dos, men dosen är redan reducerad så det är inte möjligt. Fortsättning följer.

Plingplongtaxi

Igår fick jag åka plingplongtaxi till Karolinska sjukhuset. Jag fick en oerhörd kramp över bröstet och mådde dåligt. Niklas som bor här just nu och är sjuksköterska bedömde att vi skulle ringa ambulansen. Den kom och jag fick åka med trots att EKG var bra. Åkte i långsam takt utan blåljus, men upplevelsen att baklänges åka i en skumpande bil var verkligen annorlunda, nästan som berg o dalbana. Jag fick vara kvar för observation och provtagningar där det konstaterades att hjärtat mår bra. Förmodligen är det biverkningar från Navelbinet som orsakar kramperna. Jag har problem med kramper i benen och t o m i händerna och bröst- och ryggmuskler så det är väl ganska troligt att även hjärtmusklerna kan krampa.

Är nu åter hemma. Övriga familjen är hemma hos Tilda, Axel och Elviras familj, som barnvakter, då föräldrarna är på bröllop. Så för mig är det att bara vara och ta hand om mig själv och må bra, medans morfar leker kurragömma med barnbarnen. På onsdag är nästa behandling och provtagning och på tisdag åker jag till schrinken. Just nu regnar det ute så det känns skönt att kura inomhus. Fortsättning följer.

Blodvärde

Har idag släpat mig till sjukhuset  bara för att konstatera att mitt blodvärde är 120. Ofattbart, men det är bara att tacka och ta emot, från 106 till 120. Provet kan visa fel om jag druckit för lite. Frågan är bara; Vad är för lite? Tänk om jag kunde vara så pigg som provet visar, men nu har jag ju en ny omgång av Navilbine i kroppen, svårt att veta vad som är vad. Nytt prov på onsdag med efterföljande behandling. Fortsättning följer.

Flytta kroppen

Måste skärpa mig och komma igång på förmiddagarna eller också måste jag inte det. Det är segt och just nu otroligt segt då jag tror att mitt blodvärde är dåligt. Jag känner mig helt muskelsvag och har huvudvärk. Väntar på besked från sjukhuset om jag kan få lite blod.

Var på behandling igår och gick en liten bit i samband med det och det slutade med att jag fick en oerhörd värk i kroppen. Idag har jag biverkningar från behandlingen, svettningar och trötthet. Dessutom tycker jag det är tråkigt att inte orka. Lite klagande känns bra ibland.

Tack all goa för kommentarer.

Tog mig i kragen och gick ut på lite fototerapi i trädgården.

På tal om cancer skriver min älskade dotter detta på sin blogg.

De krymper!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mina tumörer i levern krymper, enligt senaste röntgen. Jipiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii! Underbart! Fantastiskt! Det är helt osannolikt att det är så, men så är det och markörerna går också neråt. Läkaren ringde innan jag skulle åka på min lunch för hon ville lämna ett positivt besked att ha med på lunchen. Helt underbart av henne att tänka så. Nästa behandling med Navilbine blir på onsdag.

Mobilbild!

Här är den Italienska buffén vi blev bjudna på. Fantastiskt gott! Tack Minna! Kramar!

Fortsättning följer!

Provsvar, inte

Nu har spindeln flyttat, troligtvis för att lägga sina ägg, såg henne i morse då hon klättrade upp mot fönsterkarmen. Läste att spindeln som bor här är en korsspindel, som bedövar sina byten med gift och sedan suger i sig bytet. Honan lägger sina ägg och efter det dör hon. Lite sorgligt tycker jag och jag saknar henne. Läs gärna mera om våra småkryp här.

Har varit hos läkaren idag för att få provsvar, men tyvärr inget svar på Datortomografen, röntgen och inte heller på markörerna. Däremot hade jag ett bra samtal med min läkare, som tyvärr slutar nu så det var sista gången jag träffade henne den här omgången. Jag hoppas hon återkommer, men hon säger att behöver lite time-out för hon är överhopad med jobb. Tråkigt tycker jag.

Läkaren ringer imorgon efter kl 14 och då bestämmer vi vilken behandling som ska vara. Jag vill fortsätta med Navilbine och det blir så om inte det är dramatiska förändringar på röntgenbilderna eller på markörerna.

Imorgon åker jag till staden Stockhom för att äta lunch med 2 Mindfulnesskvinnor och det ska bli härligt. Fortsättning följer.

Ny hyresgäst

I morse upptäckte jag att en spindel satt bo på vårt sovrumsfönster och lagom till lunch hade den fångat sitt första byte.

Själv har jag fortfarande min energi kvar, visserligen somnade jag om efter frukosten, men under helgen har jag inte sovit middag utan har njutit av god mat och gott sällskap. Ska träffa schrinken i morgon, ta prover på onsdag, träffa läkaren på torsdag och på fredag ska jag äta lunch med Mindfulnesstjejerna, så min sovstund på förmiddagen behövs säkert. Fortsättning följer. Kram till alla!

Inre kraften

Känner att jag äntligen får min inre kraft åter, den som hjälpt mig att leva i nuet. Jag försöker vända tanken och se positivt på det liv jag har och inte oroa mig för framtiden.

Har under en period haft svårt att mobilisera kraft och ork för att möta vardagen,  men ser nu äntligen ljuset och kraften igen. Kanske är det för att jag själv tar tag i undersökningar och  ifrågasätter behandlingar och att man kanske inte ska följa markörerna slaviskt. Mycket finns som kan påverka dem, inte bara cancern.  Jag vill dock just nu inte gå in i en "grym" behandling, så min förhoppning är att jag ska ha en dialog med läkaren om att ev fortsätta med Navilbine. Riskerar jag att förvärra min status genom att inte ta en annan behandling får jag ta ställning till det då.

Ett läkarbesök väntar och då finns också svaret på röntgen. Fortsättning följer. Kram till alla som hejar på mig, det värmer!

Väntan igen

Läkaren ringde igår och meddelade att jag ska byta behandling till Paclitaxel, ett preparat som påminner om Taxotere, vilket jag behandlades med i nästan ett år. Biverkningarna därifrån var bl a stumma fötter, deformerade naglar, håravfall m m. Detta preparat, som är föreslaget är besläktat med Taxotere och ger eventuellt de här biverkningarna, samma som Taxotere tycker jag;


Mycket vanliga (förekommer hos fler än 1 av 10 användare): Benmärgshämning, vilket leder till ett minskat antal blodceller, ofta med infektioner (huvudsakligen infektioner i urinvägarna och övre luftvägarna) som följd, och anemi (blodbrist). Lättare överkänslighetsreaktioner såsom värmevallningar och hudutslag. Nervpåverkan i händer och/eller fötter (perifer neuropati), som karaktäriseras av myrkrypningar, bortdomning och/eller smärta. Lågt blodtryck. Blödningar. Illamående, kräkningar, diarré. Håravfall. Muskel- eller ledsmärta. Slemhinneinflammation.

Vet inte om jag ska säga ja eller nej och be om en plan B som läkaren säger att de har i beredskap. Har ingen lust med alla dessa biverkningar, förmodlingen ingår också cortison i behandlingen som ger svullnad och rodnad.

Jag kommer att tappa håret igen, nu har jag en kort ganska tuff frisyr, som gör att jag inte ser sjuk ut. Får väl plocka fram min peruk. Svårt att säga nej till livsuppehållande behandling utan att veta vad den andra behandlingen kan ge.

Inom den närmaste veckan kommer läkarna att analysera mina röntgenbilder och en tid för läkarbesök och behandling ska bestämmas. Fortsättning följer och tack alla underbara för kommentarer det stärker oerhört!

Väntan

Har lyssnat på P4 och Lotta Broomé och gjort lite Mindfulness tidigare i morse. Allt för att hålla modet och humöret uppe.

Imorgon är det läkarkonferens om min fortsatta behandling och på onsdag är det röntgen för att bekräfta eller dementera tillväxt av tumörer. Fick en röntgentid den 14 september, en dag efter mitt nästa inbokade läkarbesök. Troligtvis kommer jag att träffa läkaren tidigare, då jag förväntar mig att få byta behandling, men jag tyckte att en röntgen 14 dagar bort inte var det jag ville ha. Ringde därför till röntgenavd och lyckades boka om till onsdag den 1:a, just för att det ska kunna jämföras med markörerna om eventuell förändring.

En okristlig tid blev det kl 7:30 ska jag vara där för att dricka en liter vatten under en timme. Själva undersökningen är sedan kl 8:30. Jag får inte äta frukost, så det blir en snabbdusch för att hitta livsandarna. Jag har ju ändå turen att bo nära sjukhuset, 15 min, om det inte är rusningstid. Läser om andra medsystrar, som måste åka långa sträckor för provtagning och behandling och även bo på patienthotell. Lite tur i oturen.

Längtar efter barnbarnen, men kan inte träffa dom just nu, då de är fulla av dagisbaciller.

Fortsättning följer.

Behandling

Idag har jag fått en ny behandling med Navelbine, då de vita blodkropparna stigit till 3,3, vilket är ok. Däremot har cancermarkörerna tyvärr stigit, så nu återstår att se vad som händer. Lite pestigt känns det att det inte "höll" längre, dvs att jag blev resistent så snart. Måste förmodligen byta behandling, men vet inte utan jag ska kontakta sjukhuset imorgon och lyssna med vad som kan göras. Jag tycker att jag nu har fått en förklaring till min oerhörda trötthet.

Vill verkligen att behandlingarna ska passa in i vår resa till Bordeaux i början av oktober, utan att jag ska må för pestigt. Jag vet att ni håller tummarna för mig. Fortsättning följer.

Regn och nya prover

Tyvärr var de vita blodkropparna inte så bra vid provtagningen i måndags, så jag ska ta nya prover inför behandlingen idag. Jag är fortfarande oerhört trött, så jag kan inte påstå att jag längtar efter en ny dos av cytostatika.

Ute regnar det och det börjar likna höst. Lite regn kan inte skada, kanske någon får en översvämning i sin källare, men inget kan jämföras med Pakistan. Det är bara att kura inomhus tills det är dags att åka till sjukhuset, för jag har ju ett hus att vara i.
Fortsättning följer.

Idag är en annan dag och lite foton

Igår var det samling med heeeeela familjen.  Vi firade Mattias, Elsa och Esters pappa som fyllde år i måndags. Stort Grattis i efterskott till dig. Härligt, men intensivt med alla samlade.

Delar av Mattias bukett

Idag har livet blivit lättare. Biverkningarna i form av trötthet har släppt, så nu har jag inte sovit bort de senaste dagarna. Jag har ägnat mig åt mina terapier i form av trädgårdsskötsel och fotografering. Nästa behandling blir på onsdag om alla värden är ok efter provtagning och läkarbesök på måndag. Syrsan som är på min header kan jag fortfarande höra, så än så länge har jag hörseln i behåll och om en månad firar jag födelsedag. Underbart, en till! Fortsättning följer!

Besök i grannens trädgård!

 Höstkaprifol

Kärleksört

Syrenhortensia

Storklocka, en av mina favoriter

Tråååååååkigt...........

Nu börjar det bli tråkigt att sova, sova, sova och de senaste dagarna har jag haft värk i kroppen också så  jag börjar verkligen bli less. Dessutom svettas jag och mår i samband med det lite illa. Jag önskar så att den del av den behandlingsfria veckan, som är kvar, ska göra att jag blir lite piggare. Tur är att jag är ganska ok på kvällarna och orkar äta och vara social med mannen.

Dagarna är sig lika igår sov jag till kl halv tre, idag vaknade jag halv tolv osv. Jag somnar om efter att jag fått frukost, men jag är trött på det. Vill åka på semester, så jag längtar verkligen efter den resa vi ska göra till Bordeaux i slutet av september.

Idag var det mycket klagan, men jag kände för det. Ska nu gå och duscha, för att återfå livsandarna och göra lite lunch, Grekisk sallad.  Fetaost är en favorit just nu. Fortsättning följer.

Behandling och "hyresgäster"

Igår fick jag behandling 2 i den här omgången. Nästa vecka är behandlingsfri. Ingen större förändring i biverkningar. Sömnen är fortfarande mycket god, gärna dygnet runt. Jag tycker jag har ett bra liv och njuter av det.

Nu följer sex annorlunda veckor. Yngsta dottern mellanlandar i vårt hus med sambo i väntan på att  badrummet i deras nyinköpta lägenhet repareras. Känns bra att kunna erbjuda plats, när det behövs.
Fortsättning följer.

Lite bilder och dagens rapport eller kanske veckans

Stens Huvud

Elsa med pappa i vågorna

I bokskogen, "trollskogen"

B&B

Elsa flyger drake vid Sandhammaren

Ovan är lite bilder från vår 4 dagars resa till Österlen

Påfågelsfjäril o Enchinacea från vår trädgård idag

Vi har tillbringat några dagar i Skåne, träffat vänner och dotter med familj. En härlig resa! Är nu lite trött, men jag har många dagar att vila på, då kärleken börjar arbeta i morgon.

Har idag varit och fått min behandling och besked om att mina cancermarkörer har sjunkit från 94 förra gången till 75 idag, så det går åt rätt håll. Underbart, behandlingen med Navelbine tar vilket är verkligen skönt, då biverkningarna är mycket mildare än med både Taxotere och FEC! Nästa behandling blir om en vecka och sedan uppehåll en vecka.

Tack för alla kommentarer och undringar. Jag mår efter omständigheterna bra och försöker verkligen njuta av livet, även om mitt sömnbehov är jättestort.

Fortsättning följer!